Månad: april 2011
Att vara med uppsats
I min hjärna finns en speciell avdelning som just nu mest är en degblandare – vissa ingredienser vänds runt och bearbetas för att bli smidiga och kunna jäsa upp till rätt format (något som alltför ofta tyvärr misslyckas när det gäller mer ätbart bröd). Så här långt har jag kommit: jag har bestämt ämne, jag har börjat skapa text, jag har börjat försöka strukturera det hela. Jag har börjat bli nervös. Ämnet är roligt, jag har valt det alldeles själv och gillar både tonsättaren och verket.
Nu återstår förutom själva skrivprocessen en hel del fotarbete för att få fram mera matnyttigt om hur verket i fråga har spelats och mottagits. I morgon bär det av till KB som inrymmer ljud-och bildarkivet. Spännande!
Kontakt måste tas med förlaget så att jag får veta om jag kan använda partituret på bild i min uppsats. Frågeställningar måste vässas och göras akademiskt användbara. Och uppsatsen/brödet ska jäsa.
Vad det blir när det blir färdigt? – jo just en liten uppsats om ”Stamp Music”
Holländarn
Just nu ägnar jag mig åt tonsättaren Ingvar Lidholm. Mest för att jag ska skriva en liten uppsats om Stamp Music, men också för att det ger mycket. Hans opera Holländarn från 1967 fick pris i Montreux och man kan avnjuta den på DVD. Hur har den stått sig? Förvånansvärt väl tycker jag. Bildspråket låg säkert i framkant på den tiden, men är fortfarande fint. Jag gillar dessutom svartvitt, och Erik Saedén och Elisabet Söderström är fenomenala.Musiken är både enkel och komplicerad, och trots atonalitet upplever jag fraserna som extremt sångbara. Man kan alltid lyssna efter det som inte sjungs, men tydligt framsägs av orkestern. När relationen mellan Holländarn och Lilith börja gnissla, så hör man känslorna. Desperation och kyla kommer nära.
Men musikaliskt fick Jussi Björling avsluta min dag med ”Di quella pira”. Sång på liv och död – helt som det ska vara!
Passionsmusik
Det är ett privilegium att gilla klassikerna också – det blir ett så stort spektrum av uttrycksmedel jag kan välja mellan när jag går på konsert! Den gångna kvällen var behaglig med Buxtehudes Membra Jesu Nostri i S:ta Eugenia kyrka. Musiken är inte dramatisk i stora uttryck, men använder sig av att variera och att återknyta så att man som lyssnare känner igen sig.
Vokalensemblen med många vackert klingande röster blir en tidsmaskin och jag kan försvinna en stund i en meditativ känsla. Kanske lät det sådär? Eller kanske inte? Hade han kvinnor i kören? Jag vet inte, men hade gärna smugit in och lyssnat en stund när det begav sig sådär 1680.
Tidiga minnen av Buxtehudes orgelmusik har jag från Oscar Fredriks kyrka på 50-talet. Han spelades ganska ofta, och jag tror att hans musik förekom varje Kyndelsmässodag. Jag gillar honom.
Tack för i kväll, Dietrich!
Borta – hemma!
Resan till Göteborg har jag sett fram emot – mötet med Röstfrämjandet, arrangerat av en av våra lokalavdelningar, och möte med familj och vänner. Röstsymposiet visar sig bli spännande och intressant och svar på några frågor får man alltid. Det betyder inte att frågorna tar slut – det föds hela tiden nya.
Det hela blir precis så roligt som jag förväntar mig, och kanske mer ändå. Husen vid min barndoms gata finns kvar, många av dem, och har blivit renoverade och fått de tidigare sotiga tegelfasaderna att lysa igen. Jag funderar mycket över om det är den allmänna sinnesstämningen, det fina vädret, eller staden själv som gör den så attraktiv. Det är som den säger – ja men visst minns du hur roligt du hade? ! Ja, visst minns jag, även om jag är medveten om att minnet är bedrägligt – men det som fanns då är ju förändrat idag. Det går aldrig att vrida tiden tillbaka. Och förresten minns jag faktiskt också hur gräsliga vintrarna kan vara, även om jag lät just de minnena vara osynliga idag.
Trädgårdsföreningen och Botaniska trädgården hann jag med i tidsmarginalen. Gyllene stunder att ha på näthinnan när det blir dags att sova!
Zonta och jag
Zonta är jag sedan många år och tillhör Zonta V i Stockholm. Jag är stolt över att tillhöra organisationen men inte över att jag är relativt passiv. Mycket av det som varit värdefullt för mig har varit mötena med dessa fantastiska människor, som jag inte annars lärt känna. Men också värdet i de insatser som vi tillsamman gör i olika projekt både hemma och i stora världen.
Mötet ikväll kändes viktigt, både stimulerande eftersom det var bra, och nedslående eftersom attityder mot kvinnor i karriären är som den är. Men eftersom jag samlar på positiva tankar lärde jag mig i alla fall att bästa manliga chefen är han som är lite äldre och som har döttrar. Man kan förstå varför.
Våren är här, och måsarna skränar vilt vid skeppsbron, även sent på kvällen. Undrar vad de har för sig, egentligen?
Snart dags att packa väskan för helgen i Göteborg – sista mötet med Röstfrämjandet. På söndag byter vi namn, och det känns som en nystart, mycket bra!
Uttrycksfull sång
…var temat idag på Singers Studio. Vad är det som får oss att uppfatta att sången är uttrycksfull, och att vi utan problem tolkar vad sångaren menar?
Johan Sundberg berättade och visade på de olika parametrarna. När vi som sångare avlägsnar oss från den exakta nottolkningen med små tempoförskjutningar, dynamiska variationer och diverse annat, så börjar framförandet att ”leva.”
Hur gör man då som sångare för att nå det optimala uttrycket? Hur ska det vi gör bli fängslande för dem som lyssnar?
I eftermiddagens masterclass med Håkan Hagegård plockade han varsamt bort det ”onödiga”, det arbete som sångare så gärna gör på varje ton, och som stör både uttryck och intryck. Schubert får enkelhet och visartad sångbarhet, och Alban berg avslutar eftermiddagen med nr.1 av ”Sieben Frühe Lieder” med text av Carl Hauptmann.
Dämmern Wolken über Nacht und Tal,
Nebel schweben, Wasser rauschen sacht.
Nun entschleiert sich's mit einemmal:
O gib Acht! Gib Acht!
Weites Wunderland ist aufgetan.
Silbern ragen Berge, traumhaft groß,
Stille Pfade silberlicht talan
Aus verborg'nem Schoß;
Und die hehre Welt so traumhaft rein.
Stummer Buchenbaum am Wege steht
Schattenschwarz, ein Hauch vom fernen Hain
Einsam leise weht.
Und aus tiefen Grundes Düsterheit
Blinken Lichter auf in stummer Nacht.
Trinke Seele! Trinke Einsamkeit!
O gib Acht! Gib Acht!
Carl Hauptmann - så här såg han ut!
”Hellre höna idag än ägg i morgon”
Dagens lätt skruvade citat hittade jag i går när jag sökte inpelningar med sopranen Dorothy Dorow: ”Better a hen today than an egg tomorrow.” finns på en av hennes skivor. Jag vet inte vad sången handlar om, men känner att alternativet att ätas upp till frukost inte är någon höjdare.
Mitt i dystra nyheter idag måste jag ändå släppa fram ett aprilskämt, som jag nära nog gick på.Det fanns i G-P och handlade om ostinidiefararen Götheborg.
Slutligen uteblev den utlovade värmen, och så här såg det ut idag på min promenad.
Iwas blogg 