Musik- och Teaterbiblioteket. Nu under hot.

Publicerat den 10 februari, 2013

Den här texten vill jag inte behöva skriva. Det tar emot av det enkla skälet att det som föranleder den inte borde få hända.
I press och radio har vi under veckan fått information om att Musikverket skär ner, och framför allt låter nedskärningarna drabba Musik- och Teaterbiblioteket.

Jag går till verkets hemsida för att ta reda på vad som är verkets uppdrag. Där kan jag läsa följande:

Statens musikverk ska främja ett varierat musikaliskt utbud präglat av konstnärlig förnyelse och hög kvalitet. Myndigheten ska också bevara, främja och tillgängliggöra teaterns, dansens och musikens kulturarv.

Den andra meningen handlar alltså om bibliotekets uppdrag:  bevara, främja och tillgängliggöra kulturarv.
Just detta ämnar man nu uppfylla genom att skära ner bibliotekets personal med 25%. I det sammanhanget tar man dessutom bort överbibliotekarien, vilket  kan försvaga bibliotekets ställning inom verket, där det slås samman med annan verksamhet. (Lyssna på intervjun med Veslemøy Heintz).
Berit Nygren på SR konstaterar i sin artikel om Musikverkets nedskärningar att just biblioteket är särskilt drabbat, och tittar man på hur nedskärningarna är fördelade så är det uppenbart.

Vad jag däremot helt saknar är en förklaring på varför just biblioteket ses som mindre viktigt – det servar ju faktiskt hela landet! Likaså saknar jag ett försök till analys av konsekvenserna av så kraftiga nedskärningar. På vilket sätt kommer de att få betydelse för dem/oss som använder biblioteket? Vilken typ av service kommer att minska? Blir det kortare öppettider? Blir det svårare att som låntagare få hjälp?
Vi är många som är beroende av att biblioteket finns och fungerar, att den vänliga, kunniga och hjälpsamma personalen får vara kvar, att biblioteket som är en gemensam kunskapskälla inte ska drabbas hårdare än andra avdelningar inom Musikverket.

Alldeles för många frågor är obesvarade. Och det vi har fått veta hittills är djupt oroande.