Månad: mars 2013
Klåfingrighet eller okunskap? Turerna kring Stockholms Stadsteater
Det är dags igen! Den förra namninsamlingen för att rädda musik- och teaterbiblioteket undan hårdhänta neddragningar är ännu inte avslutad.
Och redan nu är Stockholms Stadsteater nästa måltavla: nu ska här outsourcas till varje pris!
Det som man inte betraktar som konstnärlig personal ska inte ingå i själva kärnverksamheten, utan tas över av inhyrd personal.
Hur i herrans namn det ska bli billigare (för det är väl som vanligt pengar man pratar om!?) framgår inte. Såvitt jag förstår ska ju också bemanningsföretaget ha sitt – det är väl det de lever på?
Nu vill man alltså hitta lämpliga entreprenörer som ska ersätta de anställda.
Vad man missar totalt i resonemanget är den helhet en fungerande teater är. Man missar den specialkompetens som bara den tekniker har som har varit i huset ett längre tag och som kan sitt hus utan och innan. Man missar dessutom vad detta kan göra för att ytterligare försämra arbetsklimatet på Stadsteatern. Clas Barkman skriver i DN:
Nyligen hamnade Stockholms stadsteater nära botten i den årliga medarbetarundersökningen om arbetsklimatet som Stockholms stad gör. Detta är en jumboplats som teatern haft även tidigare. Det största missnöjet fanns i dessa undersökningar bland den tekniska och administrativa personalen. Teaterledningen överväger nu att överlåta även denna fråga till en extern konsult för att hitta en lösning på problemen.
Och på Teaterförbundets hemsida kan man läsa:
”Det oroväckande med utredningen är själva frågeställningen. Madeleine Sjöstedts inskränkta syn på vad som är den konstnärliga kärnan står i kontrast till scenkonstens verklighet, där alla yrkesgrupper behövs för en framgångsrik konstnärlig verksamhet”, säger Jaan Kolk, Teaterförbundets förbundsdirektör.
För tre år sedan fanns det kurser i solosång och piano vid Uppsala Universitet. De hade startas i slutet av nittiotalet och utvecklats från en enterminskurs till fyra kurser, som innehöll olika repertoarmoment, avsedda att ge en introduktion i klassisk sång och pianoackompanjemang.
Kurserna var populära och hade många sökande. 2010 lades kurserna ner. Det som tagit åratal att utveckla försvann. Det var så enkelt, bara ett pennstreck, ett protokoll från ett styrelsemöte, och så var allt borta.
Det finns ingen proportion mellan det arbete och den tid som läggs ner på att bygga upp en fungerande verksamhet och hur otroligt lätt det är att lägga ner. Skulle någon vilja ha tillbaka det man lagt ner får man vackert börja från början.
Jag känner mig ibland som pojken i sagan som ropar: ”Vargen kommer!”
Någon som hör?
Varför envisas man med att tro att alla frågor är plånboksfrågor? Visst, det är väl trevligt med en slant extra, men inte om det betalas med en nedmontering av det gemensamma, det som vi äger tillsammans.
Min värld är större än min plånbok.
Torsdag i Tomelilla: ”Jesustro & islamism”
När vi kommer in i biblioteket är fikat framdukat och den vänliga personalen på plats. Vi som har kommit är en grupp människor som är nyfikna på likheter och skillnader mellan kristendomen och islam.
När klockan är kvart i sju kommer Jan Hjärpe och öppnar glatt med att nu ska han prata till midnatt. I bibioteket har han hittat Hadji-Murat, en roman av Tolstoj som han tycker är intressant, och utifrån den inleder han sitt föredrag. Sedan förklarar han att rubliken blivit fel; det är inte om islamism det ska handla, utan om islam.
Religionen är som en stor välförsedd korg, säger Hjärpe. Ur den plockar vi vad vi själva behöver. Och de citat som både kristna och muslimer väljer för att ha på väggen hemma, handlar allra helst om trygghet.
Intressant är skillnaden i bildspråk mellan judendom/kristendom och islam. Vårt arv från judendom och kristendom är ett bildspråk späckat av liknelser hämtade från fattiga får- och getherdar. Det genomsyrar ju också våra kristna liknelser. Hjärpe berättade med förtjusning att han för länge sedan blev tillfrågad av en muslimsk flicka varför vi såg gud som en herde. Herdar, som var smutsiga och luktade illa. Det var just en konstig gud, det där!
Islams bildspråk är hämtat mer från affärsvärlden och har ont om får och getter. Hellre hästar och kameler.
Likaså lärde jag mig att abd betyder tjänare eller slav. Abdullah betyder alltså guds tjänare.
Hjärpe pratar länge och engagerat – det blir en kul och informativ kväll där han glatt knyter an till massor av olika källor. När vi lämnar bibliotekets värme har mörkret fallit och kylan är tillbaka.
Och nu på morgonen läser jag om att Tomelilla konsthall får en stor konstdonation. Det finns all anledning att komma tillbaka.
Iwas blogg 