Borta men ändå hemma (fast bara på sätt och vis)
Helgen tillbringade jag i Göteborg, min gamla hemstad. Programmet var späckat: återträff med en gammal gymnasieförening jag hade glömt att jag varit medlem i, bevistande av musikalpremiär på Ale gymnasium, konstrunda på Röda Sten och fest med gymnasieföreningen (som jag alltså hade glömt att jag varit med i)!
Det blev en fin helg, med den där känslan av lätt svindel som man får när man inte helt har koll på hur det kommer att utveckla sig.
Jag gick några lovar om min gamla skola Majornas HAL innan jag anslöt till dem som väntade på gården. Vid ena gatan passerade jag det fik som låg närmast under studietiden, och där jag skam till sägandes då och då byte ut bambamaten mot köttbullsmacka, kaffe och Commerce. Inte något att skryta med nu efteråt. Nu senast hade där legat en affär där man sålde vinyl. Affären var stängd, men en hälsning till kunderna fanns där.
Rundvandringen på skolan blev kort för min del, eftersom jag skulle gå på musikal, men nästa dag sa alla att det inte gjorde något. Aulan var ombyggd, och orgelläktaren borta. Det var den jag helst hade hoppats på att återse. Där spelade jag alltsomoftast på morgonbönerna som var obligatoriska för de flesta av oss. Svårt att tänka sig idag. Fast jag gillade att spela, alldeles oavsett.
Att gå på musikalpremiär på fredagskvällen var kul och salongen var fylld av entusiastiska anhöriga. Man spelade Annie med den äran och alla var glada.
På lördagen ledde en promenad i flödande solsken till nästa begivenhet – konstrunda på Röda Sten som ligger fint längs älvmynningen.
Som vanligt blir man gladare över vissa verk än andra, men helheten med de gamla industribyggnaderna lockar och där har legat ett gammalt slott som man bara kan se några murrester av idag.
Festen med den gamla gymnasieföreningen då, hur blev den?
Jo, visst blev den bra, med förväntat antal nostalgitrippar! Funderingarna på hur livet delar upp sig efter var man bor och hur viktigt det förflutna är sköt jag upp till hemresan. Då tänkte jag klura på det. Men så fick jag en mycket pratglad herre bredvid mig på tåget till Stockholm och efter att jag snällt tagit del av den powerpoint han skulle visa i Estland så var resan slut. Och hemma är hemma ändå!
Iwas blogg 