Händiga frun – en chimär?

På sommaren är jag med hus. Det är lite som att vara bigamist  – huset kräver i likhet med en make uppmärksamhet från en hyfsat kärleksfull maka och en hel del till.
Som många andra (tror jag) så har jag ett självförtroende när det gäller praktiska saker som ser ut som ett alplandskap, pendlande mellan euforiska höjder och nattsvarta misslyckanden. Jag fixar. Ibland går det bra – makens gamla PC fick ett nytt liv efter en resolut räddningsaktion. Ibland går det dåligt – mitt senaste försök att laga en punka på cykelns framdäck var precis lika katastrofalt som de tidigare. Ändå stod det att läsa på nätet att det var jättelätt och skulle ta max en kvart. Vems var felet? Artikelförfattarens eller mitt?
Nu i dag rev jag upp cisternen på en gammal toalett, fabrikat IDO från tidigt 80-tal. Den läcker hejdlöst, och nu står den stackarn på tur för att räddas av mig. Jag började alltså med att ta av locket, kavla upp ärmarna och köra ner händerna i cisternen. Precis då knackade det på dörren och där stod två förhoppningsfulla kaffegäster, så det blev ju en naturlig paus i arbetet. Sen tog jag fritt – är man hantverkare så är man!

Flottör med något vidhängande som jag inte vet vad det är.

I morgon startar jakten på lämpliga reservdelar – mitt skakiga självförtroende ( och toaletten) skulle må bra om jag lyckas med detta.
Annars får jag  väl rodnande räta ut det där frågetecknet i rubriken och klä mig i säck och aska.

Annons