Händiga frun och Trisslotten

Kanske är det någon som biter på naglarna och undrar hur det gick med min toareparation härförleden. Jo, men fint! Eller rättare sagt: operationen lyckades, patienten dog. Alltså: jag gjorde allt jag kunde och lite till, lärde mig mycket om utgående modellers innandömen, skruvade isär och skruvade ihop och hoppades på det bästa.
Men så väl slutar inte alla berättelser att den glada amatören löser problemen och därefter självbelåtet korkar upp champagnen.
Nej, det blir som vanligt i vår familj: vår raske rörkille B kontaktas i ärendet via e-post eller sms. B svarar glatt att det där ska han ordna! Och si, det gör han!
Dag och tid avtalas och innan han ens har hunnit stanna bilen på gårdsplanen står han på trappan som ett aprilväder, kliver in (och skitar ner golven),  lyckas befria den gamla toan från dess fäste och baxar in den nya. Den är mycket fin.
Den limmas fast och får bara beundras på håll under ett dygn sådär.
Därefter fixar han raskt nÃ¥gra andra smÃ¥saker som har med rören att göra, och pÃ¥ väg ut vänder han sig om och säger: Jag är som en Trisslott, vet du! ”Plötsligt sÃ¥ händer det!”
SÃ¥ sant!
Och där står jag med gapande mun.

Annons