Vesslor på loftet!
Det trampar i taket ovanför mitt kök i Skåne. Det är snabba små steg av snabba små fötter. Jag vet att ingen borde finnas där uppe, men det är ett spring utan like. Någon eller snarare några har flyttat in. Jag går ut, tittar upp mot taket och får syn på en liten söt varelse som sticker ut nosen under takpannorna. Det är en vessla, och den bor inte ensam. Den tittar ut och tittar rakt på mig, och jag står så stilla jag över huvudtaget kan, för att inte skrämmas. Det hjälper inte. Den gillar inte mig och väs-morrar på ett sätt som jag inte hört förut, drar sig tillbaka några sekunder, tittar ut igen och väsmorrar igen. Jag är inte populär.
Jag läser på om vesslor. Förutom att de är söta (sant!) så äter de möss och sorkar (också sant, här verkar osedvanligt musfritt nu). Även våra mullvadar som under decennier underminerat vår gräsmatta och gett oss så många gråa hår är osynliga numera. Kanske har de också blivit lunch? Jag talar med grannen för att informera om de nya husdjuren. Det visar sig att hos grannen är det också mullvadsfritt. Vi är mycket glada.
Vesslornas toalett har jag också hittat, lokaliserad på en masonitskiva ute i ladugården. Allt samlat ordentligt på ett och samma ställe, vilket jag är tacksam för så länge de är här och den dagen det är dags för flyttstädning.
Till dess ska jag glädja mig åt deras sällskap, försöka kika efter dem då och då när jag hör att de har kommit hem och uppskatta den mus- och mullvadsfria tillvaron.
Så småningom kanske dagen kommer när jag likt Ture Sventon väser – ”Ständigt denna Vessla”, men just nu känns det är långt dit.
Iwas blogg 