sång
Blomsterspråk på gott och ont
Läser en uppsats om metaforer i sångundervisning. Finner till min förnöjelse att där finns en del uttryck som inte jag skulle begripa om jag själv var elev i en undervisningssituation. Inser också att man som pedagog måste vara enklare och otvetydigare när man jobbar med flera i en grupp, helt enkelt för att man lätt kan missa att någon missförstår. Samtidigt kan metaforer och bilder vara till stor hjälp, så vi klarar oss nog inte utan i alla fall…
Frithiof i Arkadien
Vad är sångarrollen och hur kan man utforska den? Vad kan man som sångare ha för förebilder, och hur kan man skapa autenticitet när man sjunger andras sånger, som kanske är på andra språk dessutom?
En ramberättelse kan skapa den önskade helheten i ett program bestående av visor och romanser , men för att övergången till sångerna ska fungera smidigt kan en översättning vara önskvärd och nödvändig. Inte på ett textblad, utan en översättning man själv sjunger.
Kvällens föreläsning med Sven Kristersson gjorde spännande djupdykningar i dessa frågeställningar. Svepen genom historien inkluderade myter, mytiska personer och filosofer och konstnärer genom tiderna. Slutligen landade vi i en djupanalys av Taubes Frithiof i Arkadien som är fylld av allusioner till litteratur, konst och filosofi. Själv har jag inte reflekterat över Taube på det viset, men det öppnar onekligen dörrar.
Lång frånvaro
Det är plötsligt det slår mig – det har gått många dagar utan en rad på bloggen. Det känns som jag svikit någon, lite oklart vem. Mig själv?
Mitt umgänge har sträckt sig från sångelever till Sjostakovitj. Sångarna gläder mig och Sjostakovitj liv under en totalitär regim ger mycket att tänka på och vara glad för. Hans Leningradsymfoni blir temat för min skrivuppgift – att skriva en programpresentation av en 1900-talssymfoni.
Skrivandet är mycket lustfyllt och erbjuder en annan slags utmaning. Plötsligt känner jag ett starkt sug efter att skriva musik själv också. Var ska detta sluta?…..
Om ljud, vackra och andra
Ljud omger oss hela tiden, och jag inser att jag aldrig kommer att uppleva natt och tystnad som människor tidigare har upplevt dem. Ljudet finns där ständigt, även i ett ensligt beläget hus på landsbygden. Samma sak med ljuset – det lyser ständigt och gör att stjärnhimlen ovanför oss gnistrar mindre idag. Ljudlandskapet är också förändrat på samma sätt, en ljudmatta gör allting mindre tydligt, precis som vi inte ser stjärnorna på samma sätt längre.
Vackra ljud, ljud som man väljer, och ägnar hela sitt intresse, är något annat. Sången och rösten ligger mig varmast om hjärtat, och P1:s talröster avslutar min dag.
Var det en dröm?
Drömmer. Jag ska ha konsert, sjunga sånger tillsammans med en pianist. Lokalen verkar vara en ombyggd(?) skola, där framförandet sker i något som liknar en gymnastiksal. Jag går in för att gå upp och repetera (tror jag). Det är svårt att ta sig upp till podiet som befinner sig på en läktare mycket högt upp. Det finns inga trappor utan enda sättet att komma dit är att klättra på rep som löper horisontellt strax under taket. Till slut lyckas jag ta mig upp till läktaren och inser att noterna inte kom med. Alltså tillbaka ner igen. Jag hittar noter, men inser att det är fel sånger. Det är dags att sjunga, men konsertansvarig lovar mig att annonsera omkastning i programmet, så att jag kan ta en taxi hem och hämta noterna. Då inser jag att jag inte tittat på dem alls utan kommer att vara helt oförberedd. Jag tar på mig en päls (var kom den ifrån???) och går mot utgången, som liknar den på en centralstation. Efter mig följer en äldre kvinna som går överraskande snabbt. Hon vill tacka mig för att jag sjungit ”Nr. 6. Walzer” och jag känner att hon griper tag i mig……..
Konstnärlig utveckling för klassiska sångare
Fin workshop igår på Operahögskolan. Och intressant att vara där som observatör och följa interaktionen mellan lärare och elev.
- ← Föregående
- 1
- …
- 7
- 8
Iwas blogg 