Gyllene dagar om hösten

Jag har den stora turen att fylla år tidigt i september. Är jag lyckosam kan dagen firas i flödande solsken och förförisk sensommarvärme. Samtidigt är det dags att rivstarta eller mjukstarta höstens och vinterns aktiviteter, som aldrig ter sig så lockande som innan man har börjat.
Min barndom tillbringade jag i Göteborg, och i samband med min födelsedag tog pappa med mig och mina bröder till Liseberg. Första helgen i september hade man på Liseberg ”Barnens Dag” och som barn upplevde jag det enormt privilegierande, att just min födelsedag sammanföll med vårt årliga besök på nöjesfältet. Jag kan inte minnas att mamma var med, men tillsammans med pappa och mina bröder kunde jag frossa i åkattraktioner.

Gamla bergbanan. Bilden från Lisebergs hemsida.

Den gamla bergbanan fanns fortfarande då. Den älskade jag att åka! Det var hemskt och underbart på samma gång, och varje gång vagnen vi satt i passerade ett krön innan den skramlande satte fart neråt mot djupet tappade jag andan. Jag förstod inte att andra barn kunde skrika. Det går ju inte när man inte kan andas! Sista delen av åkturen planade ut mer och mer så andningen och ansiktsfärgen blev normal innan vi vacklade ut ur vagnen.
Pariserhjulet var också ett måste. Min höjdskräck har jag i viss mån kvar, men så illa att jag inte kunde åka Pariserhjul har det aldrig varit. I värsta fall har jag låtit bli att titta neråt. Ett klassiskt knep!
Mina födelsedagar nuförtiden firas på ett stillsammare sätt. Det har blivit så, bara.
Fast kanske borde jag utmana mig själv med någon av värstingattraktionerna på Gröna Lund och återuppväcka det åkglada barnet i mig. Förmodligen skulle min ansiktsfärg bli gröntonad och matcha namnet ”Gröna Lund”, men vem vet, det är kanske bästa medicinen mot höstens kommande spleen.
Och ett klockrent sätt att utnyttja höstens gyllene dagar.

Kul i alla fall!
Bilden från Lisebergs hemsida.

Annons